

Vattnet är vårt
Eftersom lagändringarna förbjuder privatisering av vattenförsörjningen förblir den även framöver i offentlig ägo.
Artikelrubriken är egentligen felaktig eftersom vattnet och vattentillgången inte har någon ägare.
– Markägaren äger marken kring grundvattenkällan, men inte själva vattnet. Markägare i insjöområden äger delar av vattenområdet, men inte vattnet i sjön. Vatten i naturen har ingen ägare, säger forskaren Suvi-Tuuli Puharinen från Östra Finlands universitet.
När vattnet finns i en brunn, balja eller hink har det en ägare.
Lagen talar om vattendisposition vilket låter som ägorätt, men inte är det. Vattenområdets ägare eller fastighetsägaren (innehavaren) har rätt att använda vatten för normalt bruk. I vissa fall har ägaren (innehavaren) rätt till ersättning om någon annans verksamhet hotar vattentillgången. I vattenlagen stipuleras även om företrädesordningen, som ger den fastighetsrelaterade vattenanvändningen företräde.
Fastighetsägarens (innehavarens) rätt till vattentäkt kan begränsas av vattenlagen om syftet är att trygga exempelvis allmänna intressen så som skydd av naturen och/eller vattenmiljön. Fastighetsägaren (innehavaren) behöver vattentillstånd för tagande av vatten om exempelvis mängden lyft grundvatten överstiger 250 kubikmeter per dygn eller om tagandet av grundvatten kan leda till en försämring av vattenkällan eller till skador på miljön.
Vattenverken måste ha tillstånd
Vattentjänstverken, som använder grund- och ytvatten vid produktionen av hushållsvatten, måste alltid ha vattentillstånd enligt vattenlagen. Tillståndet beviljas av det riksomfattande Tillstånds- och tillsynsverket. Det permanenta eller tidsbundna tillståndet innehåller föreskrifter om bland annat den tillåtna vattenmängden. Vattentjänstverken är förpliktigade att följa tillståndsbestämmelserna och att försäkra sig om att verksamheten inte skadar miljön eller vattenkällan.
– Eftersom ingen äger vattnet är ingen skyldig att betala vattenersättning till någon. Ersättning kan dock utgå om exempelvis en grundvattentäkt anläggs på annans markområde och vattentäkten medför olägenheter för markägaren, säger Suvi-Tuuli Puharinen.
Oro för privatisering av vattenförsörjningen
I början av 2020-talet väckte vissa kommuners planer på en privatisering av vattenförsörjningen oro bland invånarna. Invånarna var oroliga för att vattenreserverna inte längre skulle vara tillgängliga för den lokala befolkningen och att äganderätten till vattenförsörjningen skulle flytta utomlands. Medborgarinitiativet Vattnet är vårt, som snabbt samlade behövligt antal underskrifter, framlades för riksdagen.
– Vid behandlingen av medborgarinitiativet konstaterade riksdagen att man enligt vattenlagens företrädesordning inte kan frånta den lokala befolkningen tillgången till vatten, men att lagen om vattentjänster medger privatisering av kommunernas vattentjänstverk, säger Suvi-Tuuli Puharinen.
Storbritannien utgör ett gott exempel på misslyckad privatisering av vattenförsörjningen. I England och Wales har investeringarna i vattenförsörjning hamnat i skuggan av affärsverksamheten och strävandet efter vinst, vilket har återspeglats i bland annat kontaminering av vattenreserverna och en kvalitetsförsämring av hushållsvattnet.
Enligt Suvi-Tuuli Puharinen handlar ordnandet av vattentjänster om ett värdeval.
– Medborgarinitiativet visade att en privatisering inte går i linje med invånarnas önskemål om vattenförsörjningen och att finländarna vill att vattentjänsterna stannar i offentlig ägo, avrundar Suvi-Tuuli Puharinen.
Vattenförsörjningen förblir hos kommunerna
Den reviderade lagen om vattentjänster trädde i kraft 1.1.2026. Lagens centrala syfte är att säkerställa samhälleligt nödvändiga vattentjänster, det vill säga tillförlitlig produktion av rent hushållsvatten och fungerande avloppshantering. Lagändringen tryggar kommunernas äganderätt till vattentjänstverken, ökar planeringssäkerheten och stärker vattentjänstverkens förutsättningar att sköta och underhålla ledningsnäten. Lagen klarlägger även fastigheternas skyldighet att ansluta sig till vattenförsörjningen.
Kommunerna får inte avyttra äganderätten till vattenförsörjningen. Vattentjänstverk som ägs eller förvaltas av kommunerna får inte sälja egendom relaterad till vattenförsörjningen. Kommunerna har förköpsrätt till privatägda vattentjänstverk och deras vattenförsörjningsrelaterade egendom. Framöver får endast kommunalt ägda vattenverk och kundägda vattenandelslag grundas.
-
Text: Marjaana Lehtinen
-
Bilder: Jenniina Nummela
1 100 vattentjänstverk
Kommunerna ansvarar för ordnandet av vattenförsörjningen inom sina områden. Tjänsterna produceras av vattenverk, som kan vara kommunala balansenheter, affärsverk, aktiebolag eller samkommuner. I glesbygden ansvarar ofta kundägda vattenandelslag för vattenförsörjningen. Finland har sammanlagt 1 100 vattentjänstverk.
Enlig lagen om vattentjänster skall vattentjänstverkens kostnader till fullo täckas av kundernas vattenavgifter. Vattenförsörjningen finansieras inte med skattemedel.
Källa: Jord- och skogsbruksministeriet (uppgifterna från år 2024)
